JapannapaJ
Hej SupperbloggarN
Skulle inte du vilja vara gullig och ägna ett inlägg åt dina japanska äventyr?
Jo, tänker jag då. Man är ju inte helt omöjlig.
Så i februari månad spenderade jag och min aussie-familj två veckor i Japan, samt fyra dagar i Korea. Sydkorea närmare bestämt.
Vi landade i Hakaido, för att sedan ta oss vidare till Niseko. Niseko är en underbar skidresort (säger jag som varit på sååå många skidorter i mitt liv), som har fantastiska backar och underbar pudersnö (skidexperten har talat).
Det hela var ytterst spännande för mig som aldrig stått på ett par skidor i hela mitt liv. När vi först anländer till vår lägenhet dumpar vi tung packning och ger oss direkt iväg till skidshoppen där vi lyckas ordna fram ett par skidor med respektive stavar åt mig. Det dröjer inte länge förrän jag står fullt utrustad i backen med min nyförvärvade, japanska skidlärare Rocky vid min sida.
Rocky var en otroligt bra instruktör, dom gångerna jag faktiskt förstod vad han sa dvs. Dom andra gångerna när han tog sig fram på knagglig (smått oförståelig) japengelska så bara skrattade jag och böjde lite mer på knäna.
Så den mindre språkbarriären till trots, lyckades Rocky utbilda mig till en korpulent liten skidåkare. Se bildbevis nedan:
Utsikt från vår balkong
Thomas och jag i backen
Och glad var hon !
Sedan var vi även i Seoul, Sydkorea. Fantastisk stad respektive land. Det råkar vara ett av de länder som jag tidigare inte visste så mycket om. Jag hade jättegärna berättat allting i detalj, men det är jag alldeles för trött för. Så vi spar lite på det.
En sak dock, som jag bara känner att jag måste berätta är om toaletterna i Korea. Koreanska toaletter är waaay ahead of våra klassiska svenska toaletter. Jag menar, toaletter som man bara utför sina behov i är såå ute. Nä, koreanska toaletter ska det vara. Toaletter som spelar musik, som har sitsvärme, som har all världens olika (och läskiga) tvättar att välja mellan. Det finns till och med en knapp som spelar upp ljudet av en spolande toalett utan att faktisk spola (när i hela friden behöver man det?)
MEN, det bästa av allt; där fanns en lampa precis brevid toalettsitsen som indikerade vare sig det var upptaget eller inte. Alltså hallå?!? Krävs det på riktigt en liten rödlysande lampa för att underrätta en korean om att toan är upptagen?
Av egen erfarenhet så kan jag säga att jag brukar klara av att bedömma om toan är upptagen eller inte utan lampa. Faktiskt. Men inte koreanerna, nepp.
Hursomhelst, jag önskar att jag hade tagit en bild på hela toaletttjofräset, för det var sannerligen en underhållande syn. Nästan som att man skulle sätta sig och göra sina behov i en dator. Coolt. Eller skrämmande. Välj sjäva.
Ett svinkalt Korea :)
Konichiwa, over and out!
'cause I'm a surfer baby !
Jag har nämligen för första gången i mitt liv surfat! Och då menar jag inte bara på nätet, utan jag har faktiskt dragit på mig en våtdräkt, balanserat fötterna höftbrett isär på en bräda som elegant glidit på havets blåa vågor.
Nu vill ju inte jag skryta eller så (bara lite...), men på första försöket ställde jag mig upp och seglade stolt mot strandkanten. Och i den takten fortsatte det, så jag var skapligt nöjd med dagens insatts.
Dock vill jag inte att ni ska lämna datorskärmen med intrycket av mig som någon slags proffssurfare eller så. Jag menar, visserligen gick det väldans bra. Framförallt när jag fräckade mig uppe på brädan. Men när jag 15 sekunder senare faceplantade vattenytan kände jag mig inte så värst käck längre.
Hursomhelst, det har varit en fantastisk dag och jag är mäkta stolt över mina bravader. Nu ska jag ta bilen och kila ner till grannhuset för lite filmmys och andra trevligheter.
Simma lugnt!
Har tyvärr inga riktiga surfarbilder att bjuda på än så länge. På bilden ovan har jag iallafall våtdräkten halvt på mig, bättre än inget liksom :)) PS! Ralph hälsar spökpussar till dig Fanny. DS
Deep down in my heart.... I still love you!!.... OUUUÄÄÄÄÄÄÄÄH
På stränga order av bloggpoliserna mamma Eva och syster Fanny (som åkte hela vägen ner hit för att få ordning på mig) ska bloggen härmed uppdateras en smula tätare än vad vi på senaste tiden upplevt. Inga milslånga uppsatser eller välskrivna romaner, men en liten glimt här och där liksom.
Problemet är att varje gång jag ska göra en uppdatering så vill jag väldigt gärna skriva så fasanfullt mycket. Men för mina trogna läsares skull ska jag härmed lägga band på mig själv och försöka skriva lite kortare uppdateringar med nååågot mer frekventa intervaller. Bara för att ni tjatar. (Ja ja, sluta tjöta)
Som tidigare nämnt har man haft halva familjen hos sig under en treveckorsperiod (puh!). Men dom la benen på ryggen och är nu tillbaka i Sverige. Nä, men skämt åsido så hade vi det himlans trevligt tillsammans. Mycket han vi med minsann; allt från koalaspaning till lifeguards-spaning and everything in between, så att säga.
Jag måste ju hålla mitt löfte och kan därför inte berätta allting i detalj, men nog ska jag slänga upp lite bilder alltid. Och som jag alltid brukar säga; en bild säger mer än ett skitlångt blogginlägg.
Så, enjoy! Ses snart igen :)
Glad att se mojjan igen ju !
Kul att se söstra min också. Jepp, alla dubbelhakorna var lika glada!
Hästerier :)
Glada och nöjda. Eller när jag tänker på det är vi nog mer söta och nöjda, hiihhiihi 
Avslutar med fotot taget i Royal Botanical Garden i Melbourne. Finfina Melbourne ♥
Men frukta icke, det kommer meeeeeeeeeeer....
Tjugohundraelva, omg!
Ja man kan ju inte påstå att blogg-havet stormar alltför kraftigt nuförtiden. Men nu är jag åter här, så frukta icke, kära familj och vänner.
Anledningen till min lite smått utdragna frånvaro är helt enkelt att livet här är galet. Fullständigt galet. Och alldeles fantastiskt.
Så vad har hänt sedan sist? Ja det kan man fråga sig. Vad har inte hänt, liksom. En ganska rejäl höjdpunkt kom kring nyårsskiftet. Då bestämde man visst sig för att det var dags för en spontan roadtrip. ”Det kan vi väl ordna”, säger Australien. Och vips; sitter man inklämd i en bil med massa härliga människor i trettiogradig värme. Tio timmar senare anländer man till Sydney. Kära, kära Sydney, som nu har en alldeles speciell plats i svenskans hjärta. Fullt ös i en vecka, jojomen! (Och just det, ett litet PS! till KP här bara; druttade ner till Bondi Beach och traggade lite med livräddarna framför stora tv-kameror. Kunde ej hitta Maxi, men sparar honom till ett senare tillfälle då ett nytt försök ska göras)
Kan inte sammanfatta denna resa som annat än alldeles förtjusande och makalös.
Jahapp, så nu är man himmave igen. Dessvärre har vi några regniga dagar för tillfället, men så länge temperaturen ligger runt 30-snåret har jag inte alltför många klagomål att framföra.
Och förresten så drar jag snart till Japan. Ska på skidsemester, möed spännande med tanke på att jag aldrig stått på ett par skidor. Och just det, stannar inom Korea också, ska bara kolla läget där lite kvickt och så.
Såå… Njut av bilderna, hoppas dom kan beskriva lite granna vad som händer här nere!
Efter lite julshopping och påväg till min allra första australiensiska julfest med Abby, min australiensiska vapendragare.
Sydney. ich liebe das city. Här har jag strategiskt placerat mig själv framför Sydney Harbour Bridge.
Ena halvan av Sydney-ligan. Ett riktigt stort hjärta på oss! (och så glöm inte Harbour Bridge i bakrunden samt THE Opera House till höger om oss, se nästa bild kära vänner...)
Ingen närmre presentation nödvändig.
Mina damer och herrar, låt mig presentera; Bondi Beach !!
Ute på spontan kvällspromenad. The Cape Schanck Lighthouse
The Melbourne Supa Crew (känner att en förklaring är nödvändig för mina kära föräldrar; det är "Supa Crew" som förkortning av "Super Crew", och inte någon form av alkoholistisk gängbildning. Inte än i alla fall, hähä...
Sydney Harbour Bridge at New Years Eve. Kan dessvärre inte ta cred för just denna bild, men detta (fast 1000 gånger bättre) var vad jag hade att åskåda vid tolvslaget. Spektakulärt är sannerligen barra förnamnet!
Nä nu krampar fingrarna, får återkomma inom kort med lite mer trevligheter.
Tills dess, hadehaj!
18 and life
Ja men se där, då var jag tillbaka igen mina vänner, inte alltför längesen väl? Veckorna sen sist har varit alldeles fullspäckade, alldeles fullspäckade. Hästar i mängder och finbesök från storstaden förgyllde det hela.
Förra fredagen, t ex, var för min del fullspäckad från morgon till kväll. Bland annat hade vi en hästviskare här. Hans namn är Daniel, och Daniel är så ”aussi” som man kan bli. Till en början förstod jag knappt ett ord av vad människan sa, så jag nickade och såg glad ut istället, vilket verkade funka ganska bra. Men min teknik var inte helt bullet proof så att säga, då "nicka och le" inte alltid är det bästa svaret på alla frågor… Så jag skärpte till mitt skarpa intellekt och sen gick det hela som smort!
Fredag kväll bjöd på cricket-match och senare blev det grillat hemma hos grannfamiljen. Australiensarna kan sina barbecues, det vill jag lova! En fantastiskt trevlig kväll med god mat och gott sällskap.
Lördag morgon började som vanligt med fodring av hästarna, sedan begav jag mig för att hämta upp Carolyn. Tillsammans körde vi på upptäcktsfärd runt Mornington Peninsula. Vi startade med Red Hill-market, en stor marknad där du hittar allt från hemmagjord fudge och olivolja till smycken, konst och massa viner. Att vandra runt där bjöd på mycket spänning men hettan gjorde det näst intill omöjligt. Så vid lunch begav vi oss vidare mot Flinders. Av en ren ”slump” hamnade vi i Flinders ljuvliga Chocolat-shop. Motbjudande priser, men ack så god choklad!
Sen har jag under helgerna varit på besök i världens mest underbara stad, Melbourne. Skulle jag berätta om alla bravader där skulle jag nog så småningom överbelasta blogg.se’s servrar flera gånger om, så vi tar det senare.
Men gött har jag det i alla fall, det är ett som är säkert. Lite bilder från veckorna som passerat kommer här. Pusshaj så länge :)
Halloween, som ni kan se var det läskigt värre :)
Förrutom jag som hoppar runt i bilden så är det utsikten från Arthurs Seat.
Mitt allra charmigaste leende, check! För övrigt är detta en pulstagning på Melbournes nattliv. Bilden består av de tre vännerna (så nu måste vi hitta en Jerry också!)
Thommy Two, med tränare Brett Scott och jockey Lisa Cropp, innan hans första race. För allas information knep han en ärofylld andraplats :)
Ingen fågel flyger för högt - så länge den flyger med egna vingar
Sicka äventyr!
Jag ska försöka berätta hur otroligt underbart jag haft det nu i några dagar. Mer underbart än vanligt liksom. Det har varit så underbart att jag skulle kunna påstå att jag levt i ett så kallat delirium, fast utan fylleri men med desto mer galenskap.
Orsaken till detta är att jag spenderat tre dagar inne i Melbournes finaste kvarter, varit uppklädd till tänderna, minglat med australiensiska celebritetseliten och levt som aldrig förr.
Det är minst sagt en låång historia om hur jag hamnade där, så vi tar det vid ett annat tillfälle.
Hursomhelst, kalasandet började måndag kväll, då jag för första gången träffade min nyfunna samt skotska vän Carolyn, som under förmiddagen anlänt från just Skottland. Tillsammans gav vi oss ut på Melbournes vackra gator, utan minsta aning om varken färdväg eller destination. Men med hjälp av vänliga medmänniskor styrde vi kosan mot ett nyfunnet mål, åt en aptitlig bit mat på en italiensk restaurant belägen på en genuin smalgata mitt i stadskärnan. Kvällen var ung och vi ägnade den åt intressanta konversationer samt betraktning av alla dessa intresseväckande människor som fyllde gatorna. Så småningom, när vi mättat både mage och sinne, begav vi oss hemåt igen, med mersmak på denna underbara stad.
Dag två steg vi upp i ottan för att påbörja nästintill religiösa förberedelser för den stora dag som låg framför oss. Resultatet av detta blev att jag, för första gången i mitt liv, var uppklädd i klänning, high heels, smycken, läppstift och hatt, allt på en och samma gång.
Och så bar det av mot Flemington race track, där hålls alltså världens största race; Emirates Melbourne Cup. Detta är alltså ett spektakulärt event i sig. Men till råga på allt hade jag dessutom privilegiet att följa med in i ”Members area”- Och inte nog med det, utan jag kom in på ett ännu mer exklusivt område kallat "The Bird Cage”. Här inne minglar modeller, skådespelare, oljeshejkar, och så jag förstås! Men inte nog med detta, för inne i The Bird Cage har oljeshejkarna sin ”Markish” (=tältet där de sitter under hela racet osv) In där vandrar jag. Det jag får se är tjusiga kvinnor uppklädda till tusen, män i snygga kostymer, servitörer (stiliga som få, med antingen champagne eller delikata snittar att bjuda på) mixat med lite människor som jag sett i australiensiska modemagasin. Jag höll inte på att dö typ en miljon gånger, nej då?!
Än en gång, där staplade jag runt som i ett delirium (fast utan fylla) fullkomligt fascinerad av denna nya värld jag fick möjlighet att utforska. Hela dagen kantades av ofattbara och nästintill surrealistiska upplevelser, med andra ord: a day to remember!
Och när dagen på racebanan avslutats påbörjades i stället kvällen på Melbournes mest exklusiva nattliv. Ja nog var det något alldeles speciellt med att festa på Lavazza tillsammans med snygga, kända och rika männskor alltid.
Mitt i natten när vi återvänder hem igen känns det som mina fötter och mina klackar växt samman till ett, och på morgonen när jag och Carolyn frågar oss själva om gårdagen verkligen var verklig, har vi våra ömma fötter som övertygande bevis.
Härnäst följer en rad bilder som fastslår det faktum att vår kväll faktiskt ägde rum, och inte bara var en obeskrivlig dröm.
Jag kryddade visst lite i texten ovan, för jag bar inte någon hatt. Istället bar jag en ”fascinator” vilket i princip är det närmsta du kan komma en hatt när det gäller huvudbonad.
Lite regn och moln kunde omöjligtvis ta udden av denna fabulösa dag
Blåa mattan framför entrén till Lavazza, jag och Carolyn
Träffade på denna killen på röda mattan vid The Emirates Markish. För övrigt är han ingen minde än australiensiske skådespelaren/tv-profilen Daniel Macpherson.
Detta är jag tillsammans med en av Australiens lovande unga komiker på efterfesten på Lavazza. Han är typ som Sveriges Björn Gustavsson. Till skillnad från Gustavsson har han tyvärr inte välsignats med en fullt så åtråvärd uppsyn, men rolig är han. På tal om ingenting, kolla in vilka kanoner till armar jag har, ska nog extraknäcka som livvakt åt killen!
Samanfattningsvis vill jag bara säga att det hela har varit ett stort och härligt spektakel. Håll utkik, fler bilder kan komma inom kort, hähä :)
Nu när har jag lättat på hjärtat en smula så är det minsann dags för lite kvalitetstid med min underbara säng. God natt på er!
Here I go again!
Tja, jag hittar på mycket skoj jag. Jag har varit på kricketmatcher, avverkat över 1000 km med bil runt om i delstaten Victoria, varit på fina kalas, vandrat längs stranden, vandrat i bushen, sett massa (för mig) främmande djurarter, skaffat ett extraknäck, varit på häst-race (vår häst kom på en stolt andraplats), ridit/hoppat/raceat/köpt/sålt hästar samt shoppat lite halvgalet. Vädret är finemang också faktiskt.
För häromdagen när jag var ute med hästarna slog det mig hur otroligt vacker sensommar vi har detta året, "såhär varmt brukar det inte vara i sept..." Och DÄR slog det mig. Det faktum att vi råkar vara i slutet av oktober. Och det faktum att det råkar vara vår! Rätt spännande, för mitt huvud vill liksom inte fatta att det är "vintermånader" nu, jag bara förnekar det och gör varje dag till den tjugo-någonting september.
Jag ska slänga upp lite bilder så fort jag får möjlighet. Bara för att ge er en lite uppfattning om vad som händer härborta.
Så länge får ni hålla till godo med en bild på mig och min nyförvärvade bästis Det Stora Blå (inte för att det är så värst stort på denna bilden, men nog är det blått alltid!)
Upptäckte hur otroligt lite man faktiskt ser av havet nu såhär i efterhand. Dock tänker jag inte ändra det jag precis skrev, men jag kan ju alltid tillägga att havet är det pyttelilla blåa ni ser till vänter liksom!
Hörs snart igen!
Sorry, men livet kom emellan
För faktum är att livet här i Australien rullar på utan hänsyn till min krassa mentalitet som står alldeles förstummad av all denna awesomeness som omger mig.
Ja jag säger då det!
Så vi kör en sväng med bilder utan varken ordning eller reda och utan minsta tillstymmelse av stringens. Håll till godo!
På Movie World. Eller nej förresten, självfallet befinner vi oss mitt ute i Vilda Västern!
Kermit, ytterligare en trotjänare. Här med en flaska mineralvatten samt australiensiska Cosmopolitan på motorhuven
Hjärtisar <3
På Dream World. Tror jag var lite för cool för den här wallabien, för han gick ju liksom iväg...
Australiens flora och fauna är minst sagt beundransvärd, framförallt under våren är floran är i sitt esse
Diverse turer till havet har man hunnit med. Just här sitter jag på Safety Beach och spanar ut över Port Philip Bay
Ses!
Some good news and some bad news
Idag har jag två nyheter att delge er. En bra/rolig och en otroligt hemsk/dålig.
Vilken ska jag börja med? Kör på med den dåliga nyheten först. Den bygger på en händelse som skedde denna eftermiddag. Jag är ute i stallet ocjh grejar, ska snart ut och rida då jag upptäcker att trädgårdsmästarna varit slarviga och skitat ner där traktorer och liknande står vilket också råkar vara på väg till sadelkammaren vilket i sin tur betyder att den skiten stör mig såvida jag inte städar bort det, ni fattar va?
I alla fall, jag börjar sopa och passar på att sopa en bit längre bort när jag ändå är igång. För att göra det ordentligt bestämmer jag mig även för att flytta på prylar som ligger i vägen. Ordning och reda, pengar på fredag liksom.
En pryl som ligger i vägen råkar vara ett sånt där ihåligt cementblock. Så jag lyfter upp blocket för att ställa det mot vägen, och this is where it all goes wrong, so wrong. För just som jag ska sätta ner cemenetblocket kryper den största spindeln jag någonsin sett i hela mitt artonåriga liv. Den var så stor och fet och stor och äcklig och gigantisk och... Jag får gåshud bara av att tänka på det! Och anledningen till att jag valt att klassa detta som en dålig nyhet är för att jag är numera ärrad i både kropp och sinne. Sinnet, för att jag troligtvis aldrig kommer våga röra ett cementblock igen. Kropp, för att jag är nästan helt säker på att jag fick en hjärtattack när detta inträffade. Så sammanfattningsvis; FY farao för dessa åttabenade varleser!
Det var det, nu över till den goda. Vi har nämligen fått ett tillskott i familjen! Inte är det vem som helst heller, låt mig presentera; Boo!
Japp, här har ni honom, två vintrar gammal Lhasa Apso. En alldeles bedårande liten jycke :)
Rände rundor som en galning gjorde han också, så detta var den enda bilden jag kunde skrapa fram där hunden inte såg ut som ett grått, luddigt moln. Det är alltså den grå hunden i mitten av bilden som är nyförvärvet. Den svarta till vänster, Zoey, är ett redan etablerat yrväder i familjen Achermann.
Zoey med bollen, happy happy C:
Passade även på att fota en grann solnedgång
Och avslutningsvis en bild på Thomas. Den svarta fläcken med odefinerbar form till höger om honom är Guss, som fulländar vår trio av tossiga byrackor.
Förresten så lagade jag amerikanska pannkakor med nyplockade blåbär till frukost idag. Tänkte bjuda alla som ville på pannkakskalas, men eftersom ingen var här fick jag äta alla själv... Such a shame!
Hadehaj
Älskvärda måndag
Japp, det är vad man skulle kalla en arbetsdag när man råkar ha världens bästa jobb. För vad ska man annars kalla det när man får betalt för att göra saker som man hade kunnat betala för att få göra?
Nåväl, idag har jag haft en lat dag. Jag har bl.a jobbat med fullbloden, håller på att vänja dom vid hantering och allt det där.
Hästen jag håller är Milly, hon blir två i år. Bakom mig står ett av fölen; Caramel, och bakom Milly står den andra; Capricosa. Båda två är yearlings, dvs ett år i år. Alla dessa ska växa upp till fullfjädrade racerhästar och vinna pengar. Det ska jag se till!
Förresten har Heiny köpt en riktig Akubra (hatten, hattN alltså!) till mig. Det är därför jag ser så heftig ut, hä!
Under dagarna chillar vi, allihop.
Tog även en sväng med Mal (mhjapp, hästen på bilden). Så många galna äventyr han tar med mig på, ni skulle bara veta.
För denna häst är en trotjänare utan dess like! Han är väl som hästar är, antar jag. Dock skiljer han sig en gnutta då han är villig att lyhört lyssna till minsta vink. Jag försöker komma på hur jag ska beskriva hästpålllen därutöver men det är svårt. Han måste liksom upplevas. Äsch, vi säger som såhär; jag får helt enkelt berätta när jag kommer hem.
Himma igen efter en härlig barbacka-tur!
Haade!
Australien - attans vad du berikar mitt liv
Jahapp, då var man himma igen! Ledsen för de krassa uppdateringarna, eller ja, snarare bristen på dom. Men det är inte så enkelt när man befinner sig i paradiset. Japp, för det är där jag har spenderat två veckor nu; i paradiset. Även kallat Guldkusten.
Är man i paradiset är det inte alltid helt enkelt att bänka sig framför datorn och sätta ord på allt fint som händer under dagarna. Nepp, för man har fullt upp med att tchilla på stranden ( = hoppa i dom gigantiska vågorna, steka i solen, spana på snygga surfare etc etc, m.m m.m, osv osv…)
Aja, vi har alltså spenderat de två passerade veckorna på Guldkusten. Där har vi bott i en stor och vacker lägenhet belägen på Main Beach, med gångavstånd till de flesta trevligheter som går att finna där.
Veckorna har som sagt var bestått av gemytliga strandbesök, där vi har hoppat i vågorna tills alla muskler i våra stackars ben gjort uppror, besök i diverse Team parks, goda måltider, trevligt sällskap och självfallet en massa shopping.
Det har helt enkelt varit två fantastiskt fina veckor!
Jag är trött och fantasin tryter när jag försöker komma på hur jag ytterligare ska beskriva dessa två veckor av härligheter, så jag slänger in en bunte bilder i stället!
Warner Bros Movie World - Kollade på 4D-film, sketaball!
Sea World - Delfinisar :)))
Sea World - undervattenakvariumet. Hade detta varit en ljudblogg hade ni nu fått höra theme-sången till Hajen
Dream World - Vit kissemiss (:
Dumma mig tog inte massa fina bilder på utsikten från lägenheten. Såhär såg det iaf ut när jag vaknade på morgnarna
Jubba, jubba
FRÄCKA!!
Australian Outback Spectacular Show - riktigt jedra häftigt
Införskaffade en sjukligt frän skjorta från Hard Rock Café. Det var en replica av den John Lennon hade. "Men vad gör du när du inte är ute och ser cool ut i din John Lennon-skjorta", brukar dom fråga mig
Som sagt; himma igen!
För att summera dessa två fullspäckade veckor kör vi en sammanfattande lista.
Antal…
… införskaffade fantastiska samt svindyra bikinisar (2)
… kvällar på Hard Rock Café (5)
… australiensiska insektsbett (1)
… besök i diverse nöjesparker (6)
… förtärda slush/frozen coke (för många)
Hajdåhaj!
Up in Queensland
Sitter pa 31:a vaningen i en underbar lagenhet och blickar ut over Guldkusten, sa jedra amazing utsikt.
Ater underbar mat, besoker Seaworld, Wet n' Wild, Disneyworld, Dreamworld och diverse andra fun parks, gar i gigantiska varuhus och branner pengar som om det inte fanns nagon morgondag.
Japp, jag lever!
Hadehaj!
Tjibbetjabba
En liten short update dårå.
Nehepp, nu bär det troligtvis snart av till stan. Jag har ju nämnt det här med att jag fått en egen bil (en ball Mazda2, mkt trevlig kärra) men efter hand som man bor här börjar man bli varm i kläderna och jag känner mig mer och mer som en utav invånarna. Och jag är ju inte den som är den, så för att smälta in bland befolkningen ännu lite bättre följer jag mer än gärna deras exempel när det kommer till transport… 
Nä just det, inte så mycket bilkörande här inte!!
Haadehaj!
Alla farliga djur därute, möt er rival...
Jag kan med säkerhet påstå att Australien är landet där man hittar de flesta av de allra farligaste samt dödligaste arterna som vandrar på denna planet. Skorpioner, spindlar och ormar i alla möjliga former och färger, jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt en uppradning av alla farligheter. Men där finns ett djur som många nog har en tendens att glömma bort, den mest vådligaste av dem alla. Nämligen den o så fatala 'Magpie'. Eller som vi säger på svenska; skatan.
Mm, jag skojar inte. Och jag ska berätta varför. Häromdagen (eller ja, igår, närmare bestämt) när jag var ute med min trotjänare till häst, bestämde vi oss för att rida en annan väg hem. En väg som var enklare, då det var en grusväg vilket innebar att vi kunde ta oss hem utan några större omständigheter. Vägen kantades av någon typ av granar som var skyhöga, vilket bidrog till en allt mer dunkel miljö som också blev allt mindre inbjudande.
Men det var ingenting som direkt störde mig när jag oanandes skrittade mitt öde till mötes. Ni vet den där känslan man kan få när det känns som att någon iakttar en. Man sneglar över axeln, ser ingen där, men man blir ändå inte tillfreds med känslan trots att man inte kan se någon där.
Sen plötsligt, som en blixt från klar himmel, "BAM" känner jag något hårt och vasst dunsa emot min hjälm, (skojar inte heller när jag säger att jag hör på att avlida så rädd jag blev), följt av ett både lömskt och fasansfullt kraxande läte.
Ehjapp, jag hade, för första gången i mitt liv blivit utsatt för en skatattack!
Inte nog med detta, för innan jag återfått kontroll över häst och psyke, känner jag hur skatan svischar förbi lite för nära min hjälm ännu en gång. Jag hinner skymta det förädiska fjäderfäet i ögonvrån innan jag ser sattyget flyga upp och sätta sig på telefonledningen. Där sitter han och glor ondskefullt på mig innan jag ser den lymmeln ladda och verkligen (alltså verkligen) göra ett anfall!! Kvicktänkt som man är slänger man upp ridspöt i luften och viftar febrilt i hopp om att avskräcka skatan. Men han kommer närmre och närmre, inte förräns i sista sekund viker han av och utstöter ett hotfullt kraxande.
Heehjeelp, tänkte jag och pinnade iväg därifrån fortare än kvickt.
Denna ytterst traumatiska händelse har lett till att jag nu sitter hemma på mitt rum, uppkrupen i sängen med datorn i famnen och inväntar en eventuell attack (i sann Hitchcock-anda, of course) så fort jag skulle våga mig på att lämna huset igen.
(Bästa var när jag sökte efter en passande bild genom att googla ordet "skata" och Anna Anka dyker upp. hahahha)
Men förhoppningsvis kommer denna skatan vara borta när jag kommer tillbaka igen. För på söndag sitter jag på ett flygplan på ett betryggande avstånd från illmariga skator. Thank god!
Hadehaj!
Så fick man ett paket på posten...
Ja dom känner då en alldeles för väl...
TACK Fanny :)))
