Down with the Aussies
Okej, tjabba allihopa!
Jag har nu landstigit min nya hemkontinent och vågar knappt säga det, men jag tror jag stormtrivs. Jag har i princip hunnit börja installera mig i allt från garderober till rutiner och dygnet börjar så smått samarbeta med mig. Ännu har jag inte kommit fram till hur jag bäst ska beskriva familjen, men låt oss säga att ordet gästfrihet has been taken to a new level.
Nåväl, resan flöt på utan större problem. Dock visade det sig att jag nog råkade ligga back med några timmars sömn, vilket påvisas i följande text:
Landvetter, Göteborg -> London sov jag som en stock, efter fem timmars väntan ( =shopping) i London, Heathrow, boardar jag planet mot Singapore. London -> Singapore har jag turen att hamna på en plats där sätet brevid mig är tomt. Så jag brer ut mig med filtar och kuddar och förbereder mig för den 12 timmar långa flighten. Vaknar lagom till att flygbesättning börjar fråga runt om vilken typ av frukost som önskas, vilket kort sagt innebär att jag sovit 8 timmar i sträck och därmed också missat en utav flygets delikata måltider. När jag väl fått min frukost passar jag på att somna om stenhårt och inte märka när det dukades av, serverades kaffe/te eller kaptenens utrop om förberedelse för landning. Först när en steward kommer och tvångsfäller upp mitt säte vaknar jag till.
Snett bakom mig på resan satt två irländska damer som vid avstigning frågade mig om vägen till nya gaten. Inte för att jag fattade mycket av vad hon sa, mer än själva ordet gate (som mer lät som GHAÄJTEH), hjälpte jag dom att hitta rätt. Efter en stunds tystnad tillade den andra: "You're quite a heavy sleeper, aren't you?" (På skum irländska då, of course) "Hehehhe joo..." svarade jag.
Resan fortsatte, Singapore -> Melbourne, där sov jag slentrianmässigt till och från fram tills planet anlände. På flyplatsen hätmtades jag upp av Heiny och fick åka vänsterstyrd bil för första gången, ball. En timmes bilfärd tog oss till deras residence; Nirvana, jag är för trött för att berätta mer om det nu, men det är fullkomligt, alldeles fullkomligt. Kan passa på att nämna att mitt rum är fantastiskt, med en utsikt över Port Philip Bay samt Indiska Oceanen ska man liksom inte klaga.
Detta får vara allt för denna gången, ska lägga mig nu, hadehaj!
Här förljer en kortare typ av uppdatering, komprimerad i siffror:
Antal...
• ...storslagna flygplatser (2)
• ...svengelska svar till irländska damer (1)
• ...sedda kängurur (23)
• ...förhindrande av indonesisk säkerhetsvakts bortförande
av diverse nyinköpta dyra crèmer (1)
• ...frågor om min nationalitet kompletterat med
gestikulering mot mitt hår (126 (typ))
Hej kära barn.
Du skiver fantastiskt! Jag är med på resan och skrattar åt allt. Här hemma är klockan 0900 och
sol. Du har väl ungefärligt detsamma (inte klockslagat då vill säga)
Saknar dig i massor redan. Och mamma sitter brevid och har också läst allt, hon hälsar att du ska ta val hand om dig (aka smörja in dig med krämer, tänka på solskyddsfaktor OCH bortsa tänderna, thihih)
PUSS!
Hahahha fan vad jag älskar dig Emms <3
Låter helt... Fullkomligt.
Ser fram emot fler galna berättelse :D.
<3
Jag följer även dig och din blogg med spänning :) fan vilken sjuk utsikt!!!!!!111! Ville mest säga att du också får ha det as bra :) men det tvivlar jag inte en sekund på. Pussochkram!
Hej Emma "femma" Vad roigt att läsa din blogg. Vilken talang du har! Du borde bli författare! Man blir på väldigt gott humör när man läser om dina bravader! Det låter och ser ut som om du har det bra och mysigt (kanske lite väääl "mysigt" med ormen.....?!). Passa på och njut av tillvaron och hoppas att du får massor av spännande upplevelser att berätta om, både på din blogg och när du kommer hem! Ser fram emot dina skojiga texter! Ha det jättebra och var rädd om dig! Kram/faster
