Up in Queensland
Sitter pa 31:a vaningen i en underbar lagenhet och blickar ut over Guldkusten, sa jedra amazing utsikt.
Ater underbar mat, besoker Seaworld, Wet n' Wild, Disneyworld, Dreamworld och diverse andra fun parks, gar i gigantiska varuhus och branner pengar som om det inte fanns nagon morgondag.
Japp, jag lever!
Hadehaj!
Tjibbetjabba
En liten short update dårå.
Nehepp, nu bär det troligtvis snart av till stan. Jag har ju nämnt det här med att jag fått en egen bil (en ball Mazda2, mkt trevlig kärra) men efter hand som man bor här börjar man bli varm i kläderna och jag känner mig mer och mer som en utav invånarna. Och jag är ju inte den som är den, så för att smälta in bland befolkningen ännu lite bättre följer jag mer än gärna deras exempel när det kommer till transport… 
Nä just det, inte så mycket bilkörande här inte!!
Haadehaj!
Alla farliga djur därute, möt er rival...
Jag kan med säkerhet påstå att Australien är landet där man hittar de flesta av de allra farligaste samt dödligaste arterna som vandrar på denna planet. Skorpioner, spindlar och ormar i alla möjliga former och färger, jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt en uppradning av alla farligheter. Men där finns ett djur som många nog har en tendens att glömma bort, den mest vådligaste av dem alla. Nämligen den o så fatala 'Magpie'. Eller som vi säger på svenska; skatan.
Mm, jag skojar inte. Och jag ska berätta varför. Häromdagen (eller ja, igår, närmare bestämt) när jag var ute med min trotjänare till häst, bestämde vi oss för att rida en annan väg hem. En väg som var enklare, då det var en grusväg vilket innebar att vi kunde ta oss hem utan några större omständigheter. Vägen kantades av någon typ av granar som var skyhöga, vilket bidrog till en allt mer dunkel miljö som också blev allt mindre inbjudande.
Men det var ingenting som direkt störde mig när jag oanandes skrittade mitt öde till mötes. Ni vet den där känslan man kan få när det känns som att någon iakttar en. Man sneglar över axeln, ser ingen där, men man blir ändå inte tillfreds med känslan trots att man inte kan se någon där.
Sen plötsligt, som en blixt från klar himmel, "BAM" känner jag något hårt och vasst dunsa emot min hjälm, (skojar inte heller när jag säger att jag hör på att avlida så rädd jag blev), följt av ett både lömskt och fasansfullt kraxande läte.
Ehjapp, jag hade, för första gången i mitt liv blivit utsatt för en skatattack!
Inte nog med detta, för innan jag återfått kontroll över häst och psyke, känner jag hur skatan svischar förbi lite för nära min hjälm ännu en gång. Jag hinner skymta det förädiska fjäderfäet i ögonvrån innan jag ser sattyget flyga upp och sätta sig på telefonledningen. Där sitter han och glor ondskefullt på mig innan jag ser den lymmeln ladda och verkligen (alltså verkligen) göra ett anfall!! Kvicktänkt som man är slänger man upp ridspöt i luften och viftar febrilt i hopp om att avskräcka skatan. Men han kommer närmre och närmre, inte förräns i sista sekund viker han av och utstöter ett hotfullt kraxande.
Heehjeelp, tänkte jag och pinnade iväg därifrån fortare än kvickt.
Denna ytterst traumatiska händelse har lett till att jag nu sitter hemma på mitt rum, uppkrupen i sängen med datorn i famnen och inväntar en eventuell attack (i sann Hitchcock-anda, of course) så fort jag skulle våga mig på att lämna huset igen.
(Bästa var när jag sökte efter en passande bild genom att googla ordet "skata" och Anna Anka dyker upp. hahahha)
Men förhoppningsvis kommer denna skatan vara borta när jag kommer tillbaka igen. För på söndag sitter jag på ett flygplan på ett betryggande avstånd från illmariga skator. Thank god!
Hadehaj!
Så fick man ett paket på posten...
Ja dom känner då en alldeles för väl...
TACK Fanny :)))
TjA
Njae, jag tänker inte börja även detta inlägg med hur jubbit det är att klottra ner mina upplevelser i ord, för det vet ni redan. Och jag menar, mening med detta är ju inte att ha en kontinuerlig 24/7-uppdatering om mitt liv, utan snarare en möjlighet för nära och kära som är intresserade av sporadiska glimtar från mitt liv på andra sidan jordklotet samt en övertygelse då och då om att jag fortfarande är vid liv.
Med det sagt kommer här, på begäran, en litta uppdatering om mitt boende. Jag bor alltså i ett rum längst ut i den västra delen av huset. Jag har min komfortabla säng som jag chillar i allt som oftast :) 
Hade man sneglat åt vänster hade man fått se mitt skrivbord (vilket extraknäcker som allmän avdumpningsyta), dörren in till mitt badrum, tv och lite annat krimskrams. Kollar man istället åt höger hade man fått se inglasade altandörrar som tillåter mig den fantastiska utsikt ni ser här nedan. Bakom mig hade man hittat fyra spatiösa garderober samt dörren ut. Och så ser det ut.
Och så var det badrummet också. Här "relaxar" jag när det nu kan tänkas vara behövligt. Det hela går i en meditativ medelhavskänsla, och jag trivs fantastiskt bra. Det man inte ser på bilden är toalett och dusch som finns alldeles bakom mig :)
Som sagt, så ser det ut. Ni kommer säkerligen få nöjet att ta del av fler bilder på mitt boende. I sinom tid. För nu ska jag nämligen ut och rida en sväng.
Hajdåhaj!
Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.
Fy farao vad jag triiivs…!!!
Här i Australien är det lördag kväll, månen ligger på fel håll och nu jag ska ut och njuta av livet.
Haaaadehajj!
Vackra vyer
Ärligt talat så är det en konst det här med att blogga. För jag menar hur enkelt är det egentligen att sätta ord på alla balla saker som händer om dagarna, utan att göra en fullfjädrad uppsats av det hela?
Men iallafall, idag har jag bland annat varit ute en tur med min fina bil (även kallad Kermit, för att han är så grön och fin :) ) tillsammans med Heiny. Vi körde runt en hel del på Mornington Peninsula och ett utav ställena vi stannade till på var Portsea. Underbara Portsea. Vackrare ställe får man allt leta efter.
Portsea, vyn mot havet.
Blått vatten, nordvästlig vind och en kisande svensk, vad mer kan man behöva?
Detta får vara alles för denna gång.
Hadehaj!
Utan djur skulle världen vara mindre mänsklig.
Vi börjar väl med de stillsammaste av djuren, de av metall, hähä !
Tjibbetjabba, hihihi!
Fåglarna hade dom mest fantstiska kulörer, visserligen inte den bästa av fotografer, men ändå liksom!
Min nya kumpe här i Australien
Jamen se på den lille kattsingen... 8) Kangaroo - Känguru
Och denne med :))) Echidna - Piggsvin
Minns inte vad han här hette, men han var farlig :S
Söt, men tjock, fågel.
Lillen :D (Har en sån till dig fänny) Koala
Jag och snell koala :)))
Minns inte vad han här heter heller, han var farligare.
Vackra, vackra djur. Dingo
ChillarN :)
WALLABIES !! :D
Dessa fräna tjommarna får avsluta min bildexplosion.
För att alltså nej nu orkar jag inte lägga upp fler bilder, men det är som jag brukar säga; hellre en lus i grytan än inget kött alls. För detta är verkligen en lus i grytan jämfört med hur otroligt mäktigt det hela var i verkligheten, det ska ni veta. Nu ska jag dra mig iväg för en bit smulpaj, bakad på färska aprikoser. Ja, för det är sånt man gör här i australien.
Hadehaj!
Åter med fötterna på välbekant domän!
Ahaop, då var man hemma igen då! Har varit en ganska underbar helg, med trevligheter i rågade mått. Vi spenderade som sagt helgen på RACV Country Club, som enklast beskrivs med följande bild på utsikten från mitt rum samt följande mening: Denna atmosfär präglade hela vistelsen.
Jag har alltså levt ypperligt denna helg, omgiven av diverse högklassiga faciliteter. Fredagen anlände vi och inrättade oss i respektive rum. Efter det slog vi oss ned i RACV:s förstaklassiga members lounge , vilken jag grämer mig över att jag inte fick några bilder på. Loungen var en sal på översta (=tredje) våningen på ca 100 m² inrett med flertalet soffgrupper och eldstäder. Två av loungens väggar var helt inglasade och hade utsikter i stil med den från mitt rum. Anyway, så småningom möttes vi upp av tre andra familjer. Tillsammans begav vi oss för att äta middag på ett ställe som de för mig beskrev som ”typiskt australiensiskt”. Otroligt trevligt.
En liten del av rummet, jag fick guldigt överkast :))))
Passade på att fotografera min rara uppsyn i badrummet :$
Lördagen ägnades åt allehanda behagligheter som jag delgivit i föregående inlägg. En hel del av tiden spenderades också sittandes med en delikat måltid framför mig. Undernärd det blir jag då inte!
Hursomhelst, det var söndagen som bjöd på största attraktionen, nämligen ett besök på Healseville Sanctuary även kallat Sir Colin MacKenzie Fauna Park. Detta är alltså ett sorts zoo som är uppbyggt precis som om det vore ute i det vilda, både djur och växter är alltså ”native” och många av djuren vandrar runt fritt.
En fantastisk upplevelse, fick träffa på allt från kängurur, koalor, dingos och emuer till piggsvin, näbbdjur samt fåglar och reptiler av allsköns arter.
Jag återkommer med bilder på dessa så fort jag fått dem från (de råkar nämligen befinna sig på Heinys kamera).
Tja, detta får nog vara allt för ikväll, återkommer som sagt med bilder och kul soon enough.
Hadehaj!
Away for the weekend
Känner mig oerhört flitig som satsar på en uppdatering idag med. Men det är nämligen såhär att vi igår gav oss iväg på en liten weekend. Så just nu sitter jag i ett ljuvligt hotellrum på femstjärniga RACV (Royal Automobile Countryclub Victoria) som är beläget i Healesville, i andra änden av Melbourne ungefär. Det är alltså en Country Club med policyn 'members only', så inte är det så värst pjåkigt det här inte.
Mm, men vad gör jag på datorn då om jag nu är på ett sånt här underbart ställe? Jo, det ska jag berätta att jag har precis spenderat en timme på fitnesscentret, ytterliggare en timme på deras magnifika spa och nu är jag på mitt rum för att vila upp mig (=äta choklad...) samt göra mig i ordning inför vår stundande middag.
Nehepp, nu ska det "vilas upp" så det står härliga till!
Kommer med en schysst uppdatering när vi är hemma igen.
I brist på annat slänger jag upp en bild på moi samt min andra halva. (bilden är tagen i sommras när vi var på Liseberg och hade SKETAKUL. ba så ni vet.)
Hadehaj!
En dag i skadornas tecken...
Ja, som rubriken lyder har detta inte varit den lyckligaste av dagar. Halta varelser av olika slag har kantat denna dag. Det hela började egentligen i måndags, då vi upptäckte att en av ridhästarna, Monty, fått fång (orka förklara... googla det!). Så vi tillkallade veterinären som ordinerade 5ml Bute (…google?) varje morgon. För att sen göra en lång historia kort; när vi idag skulle ge detta fick stackars Monty kramp i alla sina muskler, föll ihop och rullade mot staketet där han sedan lyckas kila fast sitt högra bakben. När han väl återfår kontroll över sina muskler försöker han i panik ta sig loss, vilket han lyckas med, dock inte utan konsekvenser.
För när jag får syn på Montys bakben möts jag av ett ungefär 3 dm långt snitt som uppskattningsvis öppnat sig 5 cm på bredden och därmed blottar hela skenbenet (och en sena eller två, mjää :S ). Återigen fick vi tillkalla veterinär, denna gång något mer akut dock.14 stygn och x antal ml av diverse smärtstillande/penicillin/antibiotika senare kunde vi äntligen lämna Monty ifred att vila.
Bilden gör inte såret rättvisa (såg mkt värre ut IRL :/ ) men anyway, man får iallafall en känsla av hur läget var.
Vad gäller det andra kreaturet så syftade jag på mig själv, hehehhe skämtarN! Nej, men ärligt talat så vred jag till min stackars korsbandsskada i knäet reeeeally bad, so to speak. Det kom som följd utav ett riktigt trevligt set av badminton tillsammans med Thomas. Lite synd om mig, så jag äter väl lite choklad dårå.
Förutom sådana här tråkigheter händer det även en hel del roligheter. Bland annat känner jag mig nu som en gammal beprövad krigare när det kommer till bilkörning på vänster sida av vägen. Visste ni (="alla trogna läsare") att blinkers-spaken också sitter på andra sidan? Så första gången jag skulle svänga höger fick jag en renare vindruta istället!
Slänger in en bild på en liten del av familjens egendom. Prickarna ni ser på bilden är kängurur, ball va?
Hajdåhaj!
